- Project Runeberg -  Fem noveller /
190

(1879) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Gustaf Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stjernskådaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

190

stjernsk å dÅren.

vergjuten af (len skäraste elfenbensglans.
Dessutom strålade hennes ögon alltjemt i ett lika
fuktigt skimmer som under hennes barndomstid,
och i det lilla örat, hvilket tycktes vara formadt
af vax, hängde en röd koralldroppe, infattad i
guld, liksom hade en målare med största
sorgfällighet hopsökt färgerna, för att göra denna unga
flickgestalt till ett fullkomligt litet mästerstycke.
Hon visste äfven ganska väl, huru bra hon tog
sig ut och tycktes ej hafva något större
bekymmer, än att hon så sällan fick tillfälle att låta
beundra sig. När hon gick till messan med sin
moder eller någon gång var ute, för att göra
uppköp, lät hon mången gång sina snabba blickar
sväfva omkring liksom bedjande, att dock en
engel från himlen ville förbarma sig och föra henne
bort från detta instängda och dystra hem, bort
från stadens enformiga gator, vida ut i den
glädtiga verlden. Sjelfva hennes gång förrådde, att
hon helst skulle velat springa och flyga. Hennes
åtbörder vittnade om med möda tillbakahållen
lefnadslust och ungdomligt öfvermod. Till och
med i kyrkan, när hon knäböjde på sin lilla
bönpall, förmådde hon icke fem minuter hålla sitt
hufvud stilla och sin blick sänkt mot boken, utan
hon skådade än bort mot pelarne än mot det
höga hvalfvet, liksom lion afundades tornsvalorna,
som ljudlöst sväfvade fram i halfdunklet deruppe,
högt öfver hennes hufvud.

Man kunde också i sanning icke för tänka
den stackars flickan, om hon kände längtan efter
en smula mera glädje och frihet, än som kom
henne till del under föräldraliusets tak. Aldrig
trädde några unga menniskor in uti de nästan
klosterlikt stilla rummen, utom några bland
grannarnes döttrar, och äfven dessa fingo endast i
moderns närvaro samspråka med Beppina om
gladare ämnen. Endast om söndagarne, när vädret

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:53:02 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/heysefem/0194.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free