- Project Runeberg -  Fem noveller /
192

(1879) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Gustaf Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stjernskådaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

192

stjernsivadaren.

lian föga faderlig ömliet. ehuru hon var och
förblef hans enda barn. Hennes muntraste infall
belönade ban knappt med ett småleende, och
hennes framsteg i sång och pianospel blefvo ej
synnerligen mycket uppmärksammade. Om
qvällarne, när hon sade godnatt, för att gå till sängs,
berörde ban blott hennes panna med sina
allvarliga läppar och tycktes dervid så kylig och
förströdd, att hon mången gång kände sig
genom-bäfvas af en rysning ända ned till tåspetsarne.

Han hade förskaffat henne de bästa lärare
Och öfvervakade med största allvar fortgången
af hennes studier. Äfven visade ban sig
mycket frikostig med att vid hvarje tillfälle skänka
henne en mängd vackra saker, så att hennes lilla
rum uppe i andra våningen, beläget vid sidan af
sofgemaket, hvilket hon delade med sin moder,
väckte afund hos alla hennes väninnor, hvilka
alltid påstodo, att sjelfva prinsessan Margareta icke
kunde hafva ett elegantare möblemang och en
smakfullare inredning i sin våning. Men sjelf
tyckte lion sig dervid som en fogel, innesluten i
en gyllene bur, och fann sig nästan ännu mera
gramse på sin fader, emedan denna hans godhet
och frikostighet lade en tryckande tyngd på
hennes samvete. Hon fann sig sjelf otacksam,
emedan hon trots allt detta icke var tillfreds, och
emedan hon märkte, att hennes kärlek till fadern
ior hvarje dag alltmera minskades.

Detta tillstånd varade ända till hennes
sextonde år och ökades till moderns sorg så
synbarligen, att den unga flickan stundom icke mera
förmådde dölja sin ovilja mot fadern eller
bibehålla en lugn min i hans närvaro. Den
allvarlige, inåtvände och mycket sysselsatte mannen
tycktes emellertid fullkomligt öfverse med dessa
utbrott af hennes upprörda känsla. Han gick
lugn som vanligt sin väg och tycktes med flit

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:53:02 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/heysefem/0196.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free