- Project Runeberg -  Fem noveller /
196

(1879) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Gustaf Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stjernskådaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

196

stjernsivadaren.

blomstrande flickansigte, hvars rodnad
fördunklade nejlikorna och granatblommorna, som växte
rundt omkring henne. Endast morgonsolens
strålar nådde advokatens hus. Skulle man hålla
siesta, så fanns det ingen svalare plats, än
balkongen bredvid Beppinas lilla kammare. Iion
utsträckte sig i halniggande ställning på en
livil-stol, medan hon långsamt insög doftet af en
nejlika, som hon nyss brutit. 1 hennes sköte
hvilade en liten portfölj af rödt saffian, i hvilken hon
sedan flera år tillbaka bevarat sina hemliga bref
och papper, sådana som äfven den mest
omsorgsfullt bevakade flicka plägar förstå att skaffa sig.
Den lilla nyckeln till portföljen bar hon
ständigt vid sin barm, bredvid en af den helige
fadern invigd medalj med en bild af den heliga
jungfrun.

Denna dag hade hon sorglöst utbredt i sitt
knä bela innehållet af sitt hemliga arkiv. Då
hon inträdde i sitt rum, hade hon nemligen
tillslutit dörren efter sig och var dessutom säker
att ej blifva öfverraskad, eftersom båda
föräldrarne voro sysselsatta på annat håll. Gång
efter annan lät hon en snabb, strålande blick
falla på det skrifna bladet, likväl ej för att läsa,
hvad der stod skrifvet med en rask vacker stil.
Hon kunde ju hvarje ord utantill och ville blott
förvissa sig om, att hon i verkligheten egde denna
skatt och ej endast hade drömt derom. Hvarje
gång hon tog något af de små brefven i sin hand,
blef rodnaden på hennes kinder ännu dunklare,
och hennes läppar skälfde med ett förtjusande
uttryck midt emellan leende och beklämdhet, så
att det såg ut som bela raden af hennes små
hvita tänder just beredde sig till att bita i en
lockande frukt. Då och då blickade hon genom
balkonggolfvet forskande bort mot den folktomma
gatan. Hennes fötter rörde sig otåligt upp och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:53:02 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/heysefem/0200.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free