- Project Runeberg -  Fem noveller /
199

(1879) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Gustaf Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stjernskådaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

STJERNSIvADAREN.

199

hängde på väggen och innehöll en utvald samling
af böcker, i hvilka hon aldrig kastat en blick.
Hennes fader hade sjelf gjort urvalet ocli det fanns
icke en enda roman deribland. Derefter strök
lion sakta den mjuka pelsen på en uppstoppad
favorithund, hvilken hon såsom barn formligen
hade afgudat och hvars död afpressat henne
otaliga tårar. Denna gång tycktes det liflösa djuret
betrakta henne med ett nästan hemskt uttryck i
sina tomma ögon af glas.

Hon trädde slutligen åter ut på balkongen
och lutade sig med korslagda armar öfver
bröstvärnet. Hennes själ tycktes befinna sig i en
häftig skakning, de hvita tänderna dallrade mot
hvarandra, fötterna stampade mekaniskt mot
balkongens stenhäll, och hennes barm gick i så
häftiga vågor, att granatbusken, mot hvilken hon
lutade sig, vaggade fram och tillbaka, liksom
hade en sirocco skakat hans grenar. Gång efter
annan lade hon sitt öra till dörren och lyssnade
till hvad som passerade dernere. Hon hörde
dock ingentiug. Besöket hade ju också gällt
hennes fader. Tystnaden måste dock en gång taga
slut, lion skulle snart få höra steg i trappan,
vare sig de lugna, afmätta, hvarpå hon igenkände
sin fader, eller, om madonnan vore lieiiue
synnerligen nådig, stegen af en eldig yngling, som
ilade uppför trappan i lätta språng.

Hennes väntan, blef dock lång, och hon
begaf sig åter ut på balkongen till sina blommor.
Deuna gång hade hennes auing ej bedragit henne.
Knappt hade kon lutat sig mot bröstvärnet, så
hörde hon porten dernere öppnas och åter
tillslutas. Iian, som stigit öfver tröskeln, stod dock
orörlig qvar, rakt under henne, men dold af den
större balkongen, som utsköt.från törsta våningen
nedanför hennes ögon. Ändtligen rörde sig ge-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:53:02 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/heysefem/0203.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free