- Project Runeberg -  Fem noveller /
200

(1879) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Gustaf Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stjernskådaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

200

stjernsk Å dÅren.

stalten några steg framåt gatan, men stadnade
derpå åter och knöt handen.

"Zanetto", hviskade en stämma.

Ynglingen vände hastigt hufvudet och
blickade upp mot balkongen. Hans ansigte bar spår
af en häftig rörelse, svetten perlade kring hans
panna, hans läppar voro bleka. Det behag, som
tillhörde hans friska, oförvägna ungdom, hade
plötsligt vikit ifrån honom.

"Zanetto," upprepade stämman från
balkongen. Det var, som hade man sökt väcka en
sofvande, hvars blickar ännu flögo yrvakna omkring.

"God natt," ropade han ändtligen med
dämpad röst. "Farväl Beppina, gå i kloster!
Madonnan vare med dig!"

Han gjorde en åtbörd som skulle antyda,
att allt var slut och att hvarje förhoppning vore
borta. Men i nästa ögonblick tycktes ett
lättsinnigt trots bemägtiga sig den unge mannens
sinne. Han lyfte sin hatt och svingade den ett
par gånger i luften liksom till afsked. Derpå
upptog han ur sin bröstficka deu röda nejlikan,
kysste den tre gånger med ett visst, teatraliskt
pathos samt plockade derefter sönder henne och
strödde ut bladen för vinden.

I samma ögonblick nalkades en man med
cigarr i munnen. Zanetto gick fram till honom,
rörde lätt vid sin hatt och bad om eld, tände
sin cigarett samt aflägsnade* sig med långsamma
steg, i det han blåste ut framfor sig den blå
röken. Han sökte dervid ådagalägga en
ögon-skenlig likgiltighet, och riktade ingen enda gång
sin blick upp mot balkongen, hvarest den uuga
flickan i rådlös förtviflan stirrade efter honom.

Hvad hade skett? Hvarom hade de talat der
nere? Var det ännu samma sol, som for en
halftimma sedan strålat så vänligt ned på den
stilla gatan? Var det samma blommor, bakom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:42:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/heysefem/0204.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free