- Project Runeberg -  Fem noveller /
208

(1879) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Gustaf Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stjernskådaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

208

stjernskàdaren. 208

"Mitt enda älskade barn," afbröt henne
modem, i det hon med vildt väld tryckte sin hand
mot den unga flickans läppar. "Försynda dig
icke så svårt, gif icke din arma själ till pris åt
så gudlösa och dåraktiga tankar, hvilka du
bittert skall ångra, när denna storm en gång har
lagt sig. Huru skulle du kunna hata din fader,
som aldrig har gjort dig annat än godt, som för
högre pris, änjiu kan ana, bar köpt din lycka
ocli din frid. Äfven om du icke kan fatta lians
handlingssätt, så bör du tro mig, då jag försäkrar,
att ban förtjenar din varmaste kärlek och
tacksamhet. Ocli i stället anklagar du honom med
vansinniga ord derföre att ban motsätter sig din
förbindelse med en man, som . . ."

"Icke ett ord om lionom, moder, om du ej
vill att jag skall förlora förståndet. O du
känner honom icke, du vet icke, huru denna ljufva
dröm har fyllt bela min själ! Jag har varit en
fånge under sexton långa år! Skulle jag då icke
anse som ett himlens budskap den som vill föra
mig till frihet, som vill skänka mig lycka och
fri luft, ljus och kärlek — allt hvad en stackars
menniska behöfver. Och jag skulle utan
motstånd låta honom för alltid jagas från mig, jag
skulle anse lians aflägsnande för min räddning,
skulle helt lugnt fördraga att åter blifva bunden
.till händer och fötter! Jag skulle icke ens med
en blick säga honom, huru mycket jag lider!
Nej, nej, aldrig skall jag gå in derpå. Jag är
intet helgon, som du min mor. Ett sådant lif,
som du under långa år har måst fördraga, vore
mig bittrare än döden, och tro mig: om I viljen
tvinga mig, så är balkongen, Gud vare lof,
tillräckligt högt från marken, för att jäg med ett
språng derifrån må kunna göra slut på mina qval
och mitt slafveri!"

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:53:02 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/heysefem/0212.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free