- Project Runeberg -  Fem noveller /
212

(1879) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Gustaf Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stjernskådaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

212

stjernskàdàuen.

leta sig till rätta här nere på jorden. Trots all
den elakhet, med hvilken jag öfveröste honom,
kom han nästan dagligen till min fader, för att
rådgöra om allehanda juridiska saker, sedan han
nu öfvertagit sin faders praktik. Min fader var
konsul för eu främmande stat och hade ganska
invecklade bankaffärer, i hvilka den unge
advokaten kraftigt _ bistod honom. "Må ban gerna
för mig skrifva en mängd onyttiga matematiska
tal, för att beräkna en stjernas lopp", plägade
min fader säga — "han förstår derför icke
mindre att finna sina vägar och stigar bland
lagbokens paragrafer. Du borde ej visa honom ett
så kallsinnigt ansigte Gioconda."

"Jag är ingen stjernbild," svarade jag
trotsigt, "och i solskenet tar ban sig alls icke bra ut
Se blott hur mörk hans uppsyn är. Man kunde
tro, att ban hade begrafvit hvarje leende och nu
bure sorg derefter."

"Sålunda undvek jag beständigt ßeppe, så
mycket jag kunde. Ty i hemlighet kände jag
nästan ett slags fruktan för honom, ehuru denna
i grunden icke var annat än såracl stolthet öfver
att jag ej förmådde se ned på honom som på de
andra."

"Emellertid hände sig, att ban träffade mig
en gång i trädgården, hvarvid jag skakade öfver
honom ett belt regn af de obarmhertigaste små
gäckerier, emedan jag fruktade, att ban annars
skulle skåda in i mitt hjerta och se huru det
stod till med mig. Till min förvåning märkte
jag dervid, att ett uttryck af dyster smärta
öfverflög hans annars så lugna anletsdrag.

"Hvarför förställa sig så, Gioconda," sade han,
"hvarför söka att bedraga oss båda. Du skall
dock aldrig ega en trognare vän än mig."

"Då upphörde jag plötsligt att skämta, men
hans hjertliga ord endast retade min barnsliga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:42:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/heysefem/0216.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free