- Project Runeberg -  Fem noveller /
213

(1879) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Gustaf Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stjernskådaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

stjeunskà dåren.

213

trotsighet. Jag behöfde ingen van ocli allra minst
en sådan, som vågade säga, att han så lätt
lyckats genomskåda mig."

"Jag var så förbittrad på honom och så
missbelåten med mig sjelf öfver att jag ej vetat gifva
honom ett snäsigt svar, att tårarne kommo mig
i ögonen. Samma afton började jag att tala med
min fader 0111 honom, säga att och han uppfort
sig mindre höfligt emot mig. Om man också ej
kunde förbjuda honom tillträde till vårt hus,
borde ban åtminstone få veta, att hans närvaro
vore mig förhatlig, och att alla bemödanden att
göra mig bättre stämd och fogligare emot honom
vore förgäfves."

"Denna gång gaf mig dock icke min fader som
vanligt rätt, redan innan jag ännu hunnit sluta
mitt tal. Han såg tvärtom allvarsam ut, teg en
stund och förklarade derefter, att jag gjorde
mycket orätt i att tillbakavisa doktor .Beppe.
"Han är den ende i hela staden," tillade min
fäder, "som har noggrann kännedom om min
affärsställning, och ban är den ende som ännu
bemödar sig att hålla vårt vacklande hus upprätt.
Dessutom har ban ännu denna morgon formligen
anhållit om din hand och fått löfte derom, såvida
du icke vägrar ditt bifall."

"Det var som om jorden öppnat sig tätt
framfor mina fötter och jag varit nära att
nedstörta i en afgrund."

"Jag svarade ej ett ord, men mitt hjerta
greps af förtviflan. Jag skyndade in i mitt rum,
men bela denna natt kunde jag ej sluta mina
ögon. Att umbära allt, som hittills förljufvat
mitt lif och på en gång blifva en fattig, glömd och
kanske1 förhånad flicka samt höra dem, som
fordom afundats mig, jubla öfver, mitt öde, eller å
andra sidan att öfverlemna niig i denne dystre,
fåordige mans våld, blott for att rädda skenet..,"

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:53:02 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/heysefem/0217.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free