- Project Runeberg -  Fem noveller /
214

(1879) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Gustaf Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stjernskådaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

214

stjernsivadaren.

Den unga flickan, som lutat sitt ansigte tätt
intill moderns bröst, tryckte sig allt fastare
intill henne och en djup suck skakade den unga
gestalten, hvilken halft omedvetet hade sjunkit
ned i moderns sköte.

"Ack mamma, hvad du måste hafva lidit
mycket," sade lion.

"Endast hvad jag förtjenat," suckade fru
Gio-conda och berörde sakta med sina läppar dotterns
mörka hår. "Men jag var då ännu icke
tillräckligt kul vad. Jag ville ännu icke tro, att det ej
gafs någon annan räddning. När doktor Beppe
följande morgon kom på besök, inneslöt jag mig
i mitt rum. Han hade ett långt samtal med min
fader och lät derpå bedja mig att bevilja honom
tio minuters samtal. Jag närmade mig honom
med mera afvisande köld än någonsin. Om jag
också nödvändigt måste säljas till denne man,
ville jag dock ej i ringaste mån sjelf gifva mitt
bifall till min förnedring. Emellertid tycktes ban
ej lägga någon vigt härvid, utan sade blott, att
ban visste att mitt hjerta fortfarande vore
tillslutet för honom. Sålänge jag hade att vänta
en rik hemgift, hade ban ej vågat framställa sitt
anbud. Äfven nu borde jag icke fatta något
öfveriladt beslut. Oegennytta vore ju den
minsta förtjenst, hvaraf en redlig vän kunde berömma
sig, och i förevarande fall vore denna satt utom
all fråga. Den djupa böjelse, som ban af
gammalt hyst för min person, kom honom att anse
besittningen af mig såsom en skatt, hvilken icke
kunde uppvägas med millioner. Men en makes
sanna och oföränderliga kärlek vore äfven en
värdefull skatt, hvilken ban hoppades att jag en
gång skulle lära värdera, och i jemförelse
dermed mindre fästa mig vid öfriga egenskaper,
hvilka felades honom.

"Han erbjöd mig derefter sin hand, i hvilken

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:53:02 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/heysefem/0218.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free