- Project Runeberg -  Fem noveller /
216

(1879) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Gustaf Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stjernskådaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

216

stjeiinskådaren.

(len uiest aktningsfulla beundran, liksom hade
lian varseblifvit ett himmelskt väsende. Jag
erfor dervid en känsla, liksom en stor fara hotat
mig, och det var med möda jag kunde dölja min
rodnad bakom solfjädern. Emellertid träffade
jag honom samma afton i vårt hem, och innan
trenne dagar förgått, hade han lagt sitt hjerta för
mina fötter, och jag å min sida hade tillstått,
att han var min första och enda kärlek."

"Min fader var ej invigd i hemligheten, men
jag betviflar dock icke, att han insåg i hvilket
tillstånd jag befann mig, ocli att han för ingen
del var illa tillfreds med den vändning saken
tagit. Han liade ej haft någonting emot att
förvärfva doktor Beppes bistånd mot priset af min
lefnadslycka. Men. då det nu tycktes foga sig
så lyckligt, att han kunde blifva räddad ur sin
ogynsamma ställning genom en måg, som äfven
yar i hans dotters tycke, så var han gerna
beredd att omintetgöra hvad som skett och återtaga
det löfte lian gifvit den förre friaren. Men som
en försigtig affärsman ville lian ej öfverila sig,
utan småningom låta allt mogna, så som det vore
beslutadt i himlens råd."

"Hans olyckliga dotter var mindre klok och
försigtig, Då min hemligt älskade efter sex
veckor, hvilka förflutit som en dröm, tog afsked,
lor att som lian sade först inhemta sin faders
bifall och sedan på kärlekens vingar ila tillbaka
till sin brud, anade jag att han för evigt var
förlorad för mig. Ocli likväl kände jag ej hela
min olycka. Jag inneslöt mig dag efter dag i
mitt rum, och icke ens min fader vågade jag se
i ansigtet, ty det föreföll 111ig, som stod hela min
skuld och olycka skrifven på min panna. När jag
hörde doktor Beppes steg i trappan, genonibäfvadu
111ig en ångest, liksom närmade sig min domare, att
förinta mig med sin skoningslösa blick . . ."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:53:02 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/heysefem/0220.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free