- Project Runeberg -  Fem noveller /
219

(1879) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Gustaf Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stjernskådaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

STJERNSK AJD A REN.

219

"Jag skakade blott häftigt på hufvudet."

"Ofverlägg Gioconda, fortfor lian. Natten
bringar ofta goda råd. Tro mig, man hittar vida
bättre till rätta här nere på jorden, när man är
fullt hemmastadd deruppe bland stjernorna."

"Han samtalade med mig ännu en stund och
derpå lemnade han mig, — ännu mera
tillintetgjord än jag nyss känt mig. Jag hade för första
gången lärt känna, hvilken man ban var, och
jag föreföll mig sjelf blind och vansinnig, då jag
kunnat bortkasta det äkta guldet for en
glittrande glasskärfva, som sönderskurit mitt hjertas
linaste fibrer.

"Men så mycket mindre kunde jag fördraga
den tanken, att jag skulle hafva honom, som jag
så djupt kränkt, att tacka för allt. Jag väntade
tills det blifvit mörkt och derpå gick jag, efter
att hafva kastat en slöja omkring mig, ned uti
vår trädgård — vi bodde den tiden i en villa
straxt utanför staden — samt fortsatte sedan min
väg allt längre ocli längre bort. En fullkomlig
vindstilla herrskade rundt omkring och på
afstånd hörde man floden sorla. Den ropar mig
till sig, tänkte jag ocli vandrade fram öfver
fälten, hvarest mullbärsträdens skugga var så djup.
att jag trodde mig fullkomligt obemärkt. En
gång föreföll det mig dock, som följde någon
mina spår. Jag hejdade mina steg och såg mig
om, men allt var tyst. Så kom jag fram till
floden. Jag blickade länge dit ned, ända tills de
första stjernorna började kasta sitt skimmer öfver
det dunkla vattnet. Hela mitt olycksaliga lif
-drog förbi 111ig liksom dess vågor. Ännu en gång
tyckte jag 111ig se den olycksbringande
främlingens falska ögon blicka emot mig, och jag hörde
hviskningarne af den stämma, som bedragit mig.
Dervid kände jag en sådan leda vid den
skymfliga tillvaro, jag länge fört, att det tycktes mig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:53:02 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/heysefem/0223.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free