- Project Runeberg -  Fem noveller /
221

(1879) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Gustaf Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stjernskådaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

STJERNÖKA.DAREN.

221

"Derefter lemnade lian mig."

"Jag var liksom förlamad. All min
själsstyrka var tillintetgjord, ocli jag kände ej ens
någon smärta, ingen fruktan, intet hopp. Det
var alldeles som hade jag icke mera tillhört
denna verld. Han hade blott ryckt min kropp
tillbaka från flodbädden — min själ hade
sjunkit ned i djupet."

"Tre dagar förgingo på detta sätt. Jag
förebar ett tillfälligt illamående, för att ej behöfva
lemna mitt rum, efter som jag icke ens kunde
fördraga min faders närvaro. Jag låg från
morgonen till qvällen fullt klädd på min bädd och
förekom mig sjelf som ett lik, hvilket blott
väntar på sin begrafning."

"På aftonen af den fjerde dagen for jag upp
ur en lätt slummer, hvilken sakta hade smugit
sig öfver mig, då jag ingen af de föregående
nätterna hade sofvit utan vandrat omkring i mitt
rum som en lifdömd. »Steg närmade sig och
Beppe stod bredvid min bädd."

"Du har hållit ord, sade ban. Förlåt mig,
att jag icke har kommit förr. Han har fördröjt
mig genom att hålla sig undan, men slutligen fick
jag dock fatt i honom."

"Ni har dödat honom, ropade jag rysande."

"Nej jag liar skonat honom, huru svårt det
än var. Visst icke för hans egen skull! Men
den uslingen — ban har en ung hustru och en
gosse om fyra år. Jag vågade ej belasta min
själ med en enkas och ett faderlöst barns
förbannelse,"

"Under en fjerdedels timma förblefvo vi tysta,
Jag låg stilla med sammanpressade läppar, för att
ej uppgifva ett förtviflans skri, under det
glödheta tårar fyllde mina ögon. Beppe hade ställt
sig vid fönstret och tycktes belt och hållet
försjunken i betraktande af den stjernklara himlen."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:42:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/heysefem/0225.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free