- Project Runeberg -  Fem noveller /
222

(1879) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Gustaf Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stjernskådaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

222

STJERNSK Å DÅREN.

"Slutligen gick lian åter fram till 111ig."

"Jag återger dig din fria vilja, sade lian.
Jag vet icke hvilket beslut du kommer att fatta.
Men jag är alltjemt densamme som jag var och
skulle anse det som en feghet, om jag lät dig
ensam bära denna börda, då jag en gång har
lofvat dig min tro. Men nu får heller du visa
dig leg och blott för att undfly dig sjelf störta
dig ur olyckan i brottet. Du måste lefva
Gioconda för dig och för en annan varelse. Förstå
mig rätt! Jag syftar icke på 111ig, ty jag
hoppas icke mera på någon lycka genom dig. Men
om du också icke mera kan blifva min på det
sätt, jag hade drömt mig, så är jag dock
alltjemt din. Du skall bära mitt namn, och ditt
barn skall blifva mitt. För öfrigt skola vi såsom
tvenne främmande menniskor vandra vårt lif fram
vid hvarandras sida. Det är så jag har läst
vårt Öde i stjernorna. Jag lemnar dig denna
natt for att öfverlägga. Bittida i morgon
kommer jag till din fader för att fråga honom. 0111
ban är villig att genast fira vårt bröllopp. Han
skall då utforska din mening, och om du bifaller,
äro vi inom åtta dagar förmälda och långt borta
härifrån. Aldrig skall ett ord eller en blick
erinra dig 0111, att jag en gång hade hoppats att
du skulle betrakta mig som någonting annat än
din broder, hvilken hjelper sin syster fram genom

lifvet under goda och onda dagar."

* *

*



Moderns stämma hade blifvit allt svagare
och slutligen tystnade hon alldeles. En dunkel
skymning sänkte sig öfver rummet, och
aftonvinden susade in genom den öppna balkongdörren
samt fläktade svalkande kring hennes och dotterns
ansigten, hvilka båda voro öfversköljda af tårar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:53:02 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/heysefem/0226.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free