- Project Runeberg -  Fem noveller /
223

(1879) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Gustaf Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stjernskådaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

STJErNSKÅDARj2N.

223

"Nu vet du allt, hviskade fru Giocouda, i
det hon tryckte en lång kyss på sin dotters
panna. "Dock nej ännu återstår ett, det
sorgligaste, hvilket mer än allt det öfriga angår dig.
Den synd, som modern begått, skall blifva
straffad på drottern: ynglingen, som du har skänkt
ditt hjerta, är son af den falske man, hvilken ..."

Hon afbröts genom ett smärtsamt utrop af
den unga flickan. Denna sprang upp från sin
moders knä och föll i nästa ögonblick till golfvet,
liksom hade bon blifvit genomborrad af en kula.

Förskräckt skyndade modern fram ocb
be-mödde sig att resa henne upp, i det hon
öfver-liöljde henne med tusen Ömhetsbetygelser. Men
den unga flickan afvärjde dem så häftigt och
antydde så lifligt sin önskan att få blifva ensam,
att fru Giocouda slutligen för att lugna henne
gaf vika ocb drog sig tillbaka i ett sidorum,
hvarest Beppinas säng stod bredvid hennes egen.
Balkongdörren hade hon tillslutit, men dörren mellan
de båda rummen var endast löst tillskjuten, ty
en hemlig ångest hade bemäktigat sig henne, att
den stackars unga flickan kuude sätta sin hotelse
i verket och företaga någon förtviflad handling
för att undfly den storm af stridiga känslor, som
otvifvelaktigt rasade i henues bröst.

Fru Gioconda lutade sig mot sin bädd och
plågade sig länge med tvifvel huruvida hon hade
gjort rätt uti att öppna sitt barns ögon för det
dystra öde som länge sväfvat öfver henues
hufvud. Men, innan lion ännu kommit till full
klarhet derom, öppnades dörren, och Beppina stod
vid tröskeln.

"Moder," sade hon i fullkomligt fast ton,
"jag ber dig, var alldeles lugu. Jag vill nu ett
ögonblick gå ned till min fader. Sedan kommer
jag straxt tillbaka hit upp."

Hon ilade fram till bädden och slog armen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:53:02 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/heysefem/0227.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free