- Project Runeberg -  Fem noveller /
224

(1879) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Gustaf Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stjernskådaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

224

STJERNSK Å DÅREN.

kring moderns hals samt kysste hennes läppar sà
häftigt, som hade hon velat qväfva hvarje fråga.
Derefter skyndade hon ut ur rummet —

Nere i sitt arbetsrum i första våningen satt
advokaten vid en pulpet, som helt och hållet var
betäckt med rättegångshandlingar och
aktstycken. En lampa hängde ned från taket och
belyste den ensamme mannens allvarliga drag.
Han syntes dock icke egentligen vara
försjunken i tankar på sitt arbete. Tillbakalutad i sin
länstol höll han ett papper i ena handen, men
den andra var tryckt mot ögonen, och han
tycktes försjunken i sömn eller åtminstone hängifven
åt vakna drömmar.

Då klappade någon sakta på hans dörr. Han
trodde, att hans hustru kom, för att samtala
med honom om dagens händelser; men då ban
reste sig upp för att gå emot henne, studsade
han ovilkorligen. Beppina hade inträdt och
stannat vid tröskeln, med ett ovanligt uttryck af
ödmjukhet i hela sitt väsende.

"Min far," sade hon, "jag stör dig och skall
icke länge uppehålla dig, endast tills du har
lofvat att förlåta mig för det uppförande, som jag
under många år har visat mot dig."

Hon hade ännu icke uttalat dessa ord, då
lion redan låg vid hans fötter, under så häftiga
snyftningar, att han med möda kunde förstå hvad
hon sade.

Beppe böjde sig ned och upplyfte henne i
sina armar.

"Kom då ändtligen till förnuft, mitt barn,"
sade lian med rörd stämma. "Huru skall jag
kunna förlåta dig, då jag icke vet du hvad liar
brutit. Att du utan att fråga 111ig till råds har
bortskänkt ditt hjerta — derför måste du sjelf
plikta så hårdt, att din fader icke kan vredgas
utan blott beklaga dig. Och för öfrigt . , ."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:53:02 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/heysefem/0228.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free