- Project Runeberg -  Fem noveller /
229

(1879) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Gustaf Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stjernskådaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

STJKRNSKÅDAREN.

229

begången, och allt hade varit i sin ordning, om
ej det gamla olycksödet . .

Han tystnade och efter att lugnt hafva
nickat farväl till sin hustru, inträdde ban i
arbetsrummet. Dagen förgick, liksom intet hade timat.
Blott en plats vid bordet var tom, och i stället
för den gamle tjenaren, var det nu Cassandra,
som inbar maträtterna ur köket. Hennes
ögonlock voro röda af tårar, så att "man nog kunde
se huru bittert lion deltog i den sorg, som
drabbat den stackars Beppina

I skymningen kom Aristide tillbaka med
vagnen, emedan klostret endast låg några få mil
aflägset från staden. Ilan medförde helsningar från
den ärevördiga syster Perpetua och från den unga
siguoran till alla i huset. Till doktorn medförde
ban ett bref, hvilket denne medtog till sitt
stu-derrum samt först der Öppnade och läste.

Han gick sedan äfven denna dag ned i cafét,
ehuru ban visste, att fru Gioconda för första
gången måste tillbringa en afton så belt och
hållet ensam. Likväl dröjde han der endast fem
minuter. Derpå förebar ban att ban hade ett
annat brådskande göromål och lemnade derföre det
klart upplysta, af högljudda samtal återskallande
rummet, för att ensam genomvandra stadens
ödsligaste gator. Ilan såg dervid antingen ned mot
marken eller ock blickade ban upp till dessa
stjernor, med hvilka ban så väl var bekant. Utan
att ban tänkt derpå, befann ban sig snart vid
ytterkanten af staden och vandrade derpå ännu
ett stycke framåt i den tysta nattomhöljda
nejden. När ban slutligen kom till en liten bänk
som stod belt nära en trädgårdsport, satte ban
sig ned, lutade hufvudet tillbaka mot stenmuren
och riktade sina blickar dit upp mot
stjornhvalf-vet, så länge och allvarligt, som liado ban velat
förgäta allt här nere på jorden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:42:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/heysefem/0233.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free