- Project Runeberg -  Valda noveller /
22

(1928) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Arvid Ragnar Isberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Två fångar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PAUL HEYSE

just icke sà vårdade dräkt. Men hon hade redan tagit
emot biljetten, och som på densamma stod ett högt
nummer, kunde hon kanske räkna på att försvinna
bland åskådarmängden i en fullsatt salong. Och
verkligen tycktes ingen ge akt på att mitt under första aktens
slutscen dörren till parkett ännu en gång öppnades
och ett litet obetydligt fruntimmer helt obemärkt intog
sin plats på sista bänken. Strax därpå utbröt ett
bedövande larm av applådor och inropningar;
stämningen tycktes vara på sin höjdpunkt och publiken
ofantligt belåten med de uppträdande. Under
mellanakten lämnade nästan alla sina platser dels för att få
en smula frisk luft, dels för att hälsa på vänner och
bekanta. Naturligtvis kände alla varandra.

Den främmande damen hade genast vid inträdet
fällt ned sin slöja och syntes nu ivrigt fördjupa sig i
läsningen av affischen, liksom om hon fruktat att
möjligen kunna bli igenkänd. Blott på sin granne kastade
hon en förstulen blick och såg till sin förvåning, att
han ej heller betedde sig på annat sätt än hon, utan i
stället för att se sig omkring och skicka hälsningar upp
till de övre raderna, satt stilla och blickade framför sig,
tydligen allt annat än väl till mods. Helt visst var han
en främling här liksom hon. Vid aktens slut deltog
han ej i handklappningarna, ehuru hans unga vackra
ansikte varit riktat mot scenen med den mest spända
uppmärksamhet. Även mycket annat föreföll
underligt hos honom. Hans stora, kraftiga gestalt var iklädd
en alltför snäv och kort sommardräkt, och den blåa
sidenhalsduken var knuten på ett mycket vårdslöst
sätt. En stråhatt låg på hans knä, i handen höll han
en liten käpp med silverknapp. Det märkvärdigaste av
= 22 ======

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:42:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/heysenov/0026.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free