- Project Runeberg -  Valda noveller /
30

(1928) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Arvid Ragnar Isberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Två fångar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PAUL HEYSE

leende. "Men jag har redan bekant för er, att jag aldrig
kommer på teatern. Jag är lik en som aldrig
dricker vin; redan ett enda glas, till och med av
lättaste slaget, stiger honom till huvudet, och han talar då
om allt, varav hans hjärta är fullt. Men om mitt
sällskap är er till obehag. ..."

"Inte på minsta sätt," svarade hon hastigt och slog
åter tillbaka floret. "Det är ju så naturligt, att man vill
uttala sig efter ett så livligt intryck. På mig har stycket
gjort mindre verkan. Gode Gud, den där historien om
hur en god, svärmisk flicka icke finner någon plats i
världen, utan krossas av ödet som ett svagt rö, den är
ju så vardaglig och kan väl mindre röra en av oss
kvinnor än skapelsens herrar, som mest äro skuld därtill
och, åtminstone när händelsen framställes på scenen,
böra bli litet ångerköpta."

"Jag kan försäkra er," svarade han saktmodigt, "att
jag icke hör till dessa. Vad som rörde mig framför
allt, var de båda olyckligas djupa, hänförande känslor,
som dock å andra sidan höllo dem skadelösa för allt,
vad de måst lida. Den, som känner en så mäktig
lidelse, måste inom sig äga en vida kraftigare känsla av
livet än vi andra, för vilka den ena dagen smyger sig
fram som den andra, från plikt till plikt, utan att
skänka den där övermäktiga sällhetsrysningen eller djupa,
brännande smärtan. O, att därvid känna sig ung och
nödgas säga sig själv att så skall det fortfara, tills
håret grånar och benen börja sviktal Men detta är något,
som ni svårligen kan göra er en föreställning om. En
kvinna får i tid lära sig, att hon kommit till världen för
att lida och tjäna."

"Ja, om man blott kunde villigt taga mot, vad

■ 30 .

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:42:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/heysenov/0034.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free