- Project Runeberg -  Valda noveller /
38

(1928) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Arvid Ragnar Isberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Två fångar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PAUL HEYSE

De hade kommit fram till en liten bänk, som stod
under en vacker lummig ask, nära invid stranden. Här
satte hon sig, ty det ivriga talandet tycktes ha uttröttat
henne; men han förblev stående framför henne, med
ryggen vänd mot det månbelysta fridfulla landskapet
och sin blick fästad på hennes sänkta ögonlock.

"Hur sorgligt är ej allt detta, som ni nu biktat för
mig!" sade han till slut. "Men åtminstone tycks ni
genom detta indragna liv ha bevarats från det sorgligaste
— en hopplös kärlek."

"Är det så sorgligt?" återtog hon. "Nog har jag,
så underligt det låter, aldrig erfarit kärleken, icke ens
haft något tycke. De handelsresande, som regelbundet
hemsökte vår lilla stad, höllo inte ens fönsterparad
för mig, ännu mindre sysselsatte de sig med mig, så
länge jag ännu gick på våra fina kasinobaler, för min
systers skull. Nej, då brydde de sig långt mer om
henne. Själv tröstade jag mig lätt. Jag skaffade mig
åtskilliga intressanta böcker, och ibland kunde väl
hända, att jag knöt en intim Iiaison med någon
uppdiktad personlighet eller med författaren själv.
Hopplösa voro naturligtvis dessa passioner från första
början. Men de voro ändå mera välgörande för mig än
den vardagsgrå, kyliga likgiltighet, som jag annars
hade omkring mig, och jag önskade mig ofta en
ordentlig hj ärtesorg, ett riktigt vackert hjärtesår. När det
varma blodet börjar rinna, tänkte jag, känner man ju
ändå, att det finns blod i ådrorna, och om än livet
självt runne bort på samma gång, vad skulle det göra?
Vore det inte bättre att dö så än en död av ledsnad
och ålderdomssvaghet, utan att någonsin ha levat
riktigt?"

= 38 ======

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:42:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/heysenov/0042.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free