- Project Runeberg -  Valda noveller /
42

(1928) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Arvid Ragnar Isberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Två fångar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

iiiflUtymi 1

PAUL HEYSE

av blixten eller på annat sätt skildes från honom?
Huru sorgligt det är, när de så kallade blodsbanden
trycka som en boja, det kan ingen känna djupare än
jag, och sorgligast är, att han själv alls icke tycks
känna det. Han ser mig komma och gå som en betald
tjänare, och mången gång undrar jag över, hur
människor till den grad kunna överskatta den mycket
tvivelaktiga förtjänsten att ha givit andra livet, att de tro
den välgärningen endast kunna uppvägas genom ett
uppoffrande av detta samma liv.

Min syster är lycklig, som icke har den olycksaliga
vanan att grubbla och tänka över allting. Sedan faran
med kaptenen väl blivit avvänd — han drog sin kos
igen, då respekten för honom allt mer minskades —
tyckes hon icke längre sakna något, varken lycka,
frihet och kärlek, ej heller ens det gamla namnet "vackra
Zandolin." Ni inser, att jag icke heller av henne kan
ha någon hjälp eller tröst, och mina skolbarn — ja, ni
vet nog, hur mycket sanning det ligger i uttrycket "den,
som umgås med ungdom, förblir själv alltid ung och
glad."

Han svarade icke. Länge stod han orörlig framför
henne och läste i hennes livliga minspel
kommentarier-na till mycket, som hennes berättelse lämnade
oförkla-i at. Ännu alltjämt fann han detta ansikte långt ifrån
vackert, och det där skälvande vecket, som grävde sig
allt djupare under hennes bikt, gav munnen ett
obehagligt, strävt uttryck. Likväl drog hela hennes
personlighet honom allt närmare. Hennes sätt att tala,
tonen och kastningen på huvudet — allt gav honom
den känslan, att han i henne funnit en varelse, för
vilken han kunde yppa sina hemligaste tankar, blotta sitt
1 — 42 =====

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:42:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/heysenov/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free