- Project Runeberg -  Valda noveller /
43

(1928) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Arvid Ragnar Isberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Två fångar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.



TVÄ FÅNGAR

i åratal tillslutna inre. Han drog sig blott för att börja,
ty hela natten skulle ju åtgå för att komma till slut
med vad han hade att säga.

Medan han ännu grubblade häröver, reste hon sig
plötsligen upp från bänken.

"Det är sovdags," sade hon. "Hör ni? klockan
slår elva. Jag måste tillbaka till hotellet; vi ha pratat
bort tiden oerhört. Men jag är tacksam, att ni så tåligt
hört på. Egentligen är det inte heller så besynnerligt,
som det kunde tyckas, att man för en person, som man
ser första gången och aldrig kommer att återse,
berättar saker, vilka man för intet pris i världen ville
anförtro åt sina närmaste bekanta. Det är, som man
ropade ut sina sorger i okända, vida världen, liksom man
eljest i sina böner anförtror dem åt sin himmelske
fader, fast man ju inte heller känner honom närmare.
Och då man aldrig vet, huruvida man verkligen blir
bönhörd eller ej, så är ett främmande ansikte, som
därunder ser på en trohjärtat och deltagande, alltid
till omväxling en verklig välgärning. Men kom nu,
jag går raka vägen hem."

Månen hade gått bakom ett moln, som
förmörkade omgivningen, och han bjöd henne ofrivilligt
armen. Hon tog den utan tvekan, och de gingo fort
genom planteringen fram mot staden. Hon fann det
angenämt, att han var huvudet högre än hon, och att
hon, utan fruktan att bli honom till besvär, kunde
stödja sig på hans kraftiga arm, ty hon kände sig
verkligen trött av dagens ansträngningar och sinnesrörelser.

"Hur länge stannar ni här, fröken?" frågade han.

"Jag vet det ännu inte själv. Jag är kommen hit i
en angelägenhet, som kanske redan i morgon är
uträt-= 43 =

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:42:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/heysenov/0047.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free