- Project Runeberg -  Valda noveller /
44

(1928) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Arvid Ragnar Isberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Två fångar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.



PAUL HEYSE

tad med ett enda besök, men kanske också kvarhåller
mig några- dagar. Ni har ju redan lyssnat till min långa
levnadshistoria; hör då vidare. ’Den gamle greven
där uppe i slottet dog för några månader sedan,
såsom jag redan nämnt. Blott så länge greven levde,
var pension tillförsäkrad åt min far. Nu skall jag i
morgon personligen framlämna till unge greven en
böneskrift, uppsatt av min far, och dessutom muntligen
anhålla, att pensionsbeloppet alltjämt får utgå. Just ett
angenämt uppdrag för en sådan som jagi Jag röstade
för, att min syster skulle åtaga sig denna diplomatiska
beskickning, men hon ansågs icke längre nog vacker
för att göra det önskade intrycket, och vad klokhet
och ihärdighet beträffar, står hon icke så högt i min
fars tanke. Det blev således jag igen, som måste offra
mig, ehuru offret visst icke var så svårt. Ett par
dagars frihet och nya ansikten! Det är nästan, som när
en stackars bandhund någon gång slipper lös och får
springa fritt omkring i skog och mark. Därför skulle
jag ingenting alls ha emot, om det unga grevliga
herrskapet, såsom jag hörde på resan hit, för ögonblicket
vore i residensstaden och först om några dagar
väntades hem. Jag skulle en gång riktigt få berusa mig med
att känna mig fri och obunden, och jag skulle springa
mig riktigt trött på egen hand här, där jag känner varje
väg, varje stig, och glömma, hur mycket vatten som
flutit förbi i floden där, sedan jag sista gången badade
i den.

Men ni har ju blivit alldeles tyst. Jag har väl pratat
och pladdrat på alldeles för mycket för er. Nå, ni är
själv skuld därtill med ert ädelmodiga anbud. Om det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:42:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/heysenov/0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free