Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Två fångar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m rT^r. iti ,
TVÄ FÅNGAR
och såg med vidöppna ögon mot himmeln, som
småningom genom morgongryningens schatteringar
ljusnade till full dager. Då först kastade hon sig på bädden,
och det tycktes, som hade hon nu kommit till klarhet
eller åtminstone slutit vapenstillestånd med striden i
sitt inre, ty trots det livliga torgvimlet under hennes
fönster insomnade hon hårt och vann på två timmar
nästan full ersättning för den försummade vilan.
När hon steg upp och gick fram till spegeln, fann
hon med förvåning, att hon ej såg utvakad ut, och att
ögonen voro fullkomligt klara. Hon hade till och med
färg på kinderna, och rynkan vid underläppen tycktes
vara alldeles försvunnen. Hon klädde sig långsamt
och omsorgsfullt, försökte lägga upp håret på flera
olika sätt och beslöt sig äntligen för att låta sina två
tjocka flätor hänga ned fritt utefter ryggen. Likaså
dröjde det länge, innan hon hade avgjort, vilken klädning
som passade henne bäst av de två, hon medfört i
kappsäcken. För sidenklänningen — hennes högtidsdräkt
— förekom dagen henne alldeles för sommarvarm.
Hon begrep icke heller, varför hon packat in den. Till
ett besök, sådant hon tänkt sig göra, passade den, om
än tämligen urblekt, just icke vidare. Det föreföll
henne både småstadslikt och huvudlöst, att hon tänkt sig
vara tvungen att kläda sig i högtidsdräkt för att
inställa sig hos den unge greven. Alltså bestämde hon
sig för en ljus muslinklänning med mönster i fjärilar
och rankor, som kanske var litet gammalmodig, men
dock passade henne bättre, helst om hon till den tog
den stora halmhatten med det svarta bandet.
Husdrängen, som hon mötte nere i förstugan, gjorde
en åtbörd av förvåning, som om han haft svårt att i
■ 63 ......
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
