- Project Runeberg -  Valda noveller /
96

(1928) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Arvid Ragnar Isberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Två fångar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PAUL HEYSE

ta kunna se, hur du kastar bort dig. Men där borta
skall förr eller senåre i friheten möta dig en sann och
ren lycka. Den unnar jag dig, att gripa och trycka den
till ditt hjärta, därifrån skall du ej avhållas av
hänsynen till en gammal, hos dig för länge sedan borttvinad,
blott genom en ömklig plikt vid liv hållen känsla.
Emedan det skulle göra mig ännu mera ont att lämna
bort dig då än nu, och jag då skulle haft ännu mer
tid att vänja mig vid lyckan, så är det bäst, att jag ej
avvaktar din återkomst, utan åt detta blad anförtror
allt det, som jag svårligen–-"

Här hade hans inträde avbrutit brevskriverskan.
Han hade för länge sedan läst brevet till slut, men
hans ögon stirrade alltjämt på det. Först när han
hörde, hur hon vred om nyckeln i låset till handväskan,
gjorde han en våldsam ansträngning och rusade upp.

"Klara 1" ropade han med halvkvävd stämma, utan
att se på henne, "kan du förlåta mig? Jag vet, du kan
det ej, och dock — du måste, eller ock gör du oss
båda olyckliga för hela livet!"

Hon reste sig, lade sin schal om axlarna och tog sin
hatt. Han gjorde en rörelse, liksom för att hejda
henne, men hon fortfor, som om hon varit ensam i
rummet.

"Det är omöjligt, mumlade han. "Så, skulle det sluta
så? Klara, om du betänker, om du blott ville höra
på mig, innan du stöter mig ifrån dig — tillstod jag
inte redan i går för dig, vem hon påminde mig om?
Det var som en förtrollning; jag kunde inte leva längre,
om jag inte ännu en gång fick återse detta ansikte.

"Ack, du stora barn!" avbröt hon honom, och
hennes röst darrade, hur mycket hon än sökte behärska
=========== 96 =========

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:42:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/heysenov/0100.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free