- Project Runeberg -  Valda noveller /
97

(1928) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Arvid Ragnar Isberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Två fångar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TVÄ FÅNGAR

sig. "Har jag inte givit dig skriftligt på, att jag
förlåter dig, att jag finner allt helt naturligt? O, blott
alltför naturligt, ja, så mycket, att jag uppfattar det
som andra naturlagar, t. ex. att solen värmer, att
regnet väter och att ett gammalt träd ej längre bör tänka
på att blomma. Vad jag vidare ville säga — jag hade
skrivit det också, om du inte kommit för tidigt — jag
har gjort denna varelse orätt. Låt vara, att hon är en
fallen kvinna; när allt kommer omkring, är hon
aktningsvärdare än jag. Vad hon gör, gör hon helt till
slut, utan tanke på något annat. Vad kan hon hjälpa,
att hon inte vet bättre? Men jag, en eländig
synderska, alltjämt sliten mellan önskan och ånger, mellan
vilja och svaghet, som vid varje steg ut i friheten hör
kedjan rassla, en trångbröstad själ, som skulle vilja
stiga upp i en luftballong, men väl uppkommen, skulle
mista andan. . nej, Josef, vore du än ett helgon, en
sådan varelse kunde du icke älska. Men du är intet
helgon; just därför, att du ej har någon kallelse till
helighet, har du ju flytt. Fortsätt nu din väg! Vad
en människa kan giva en annan, har du givit mig; ett
underverk begär jag icke av dig."

Den ytterligare tröttheten efter dessa sista timmars
kamp tycktes överväldiga henne. Hon sjönk ned vid
stolen och dolde ansiktet i händerna.

Han hade störtat fram och låg på golvet framför
henne, fast omfattande hennes hand med sina båda.
"Klara,. . jag ber dig vid allt, vad heligt är, se mig
ännu en gång i ansiktet, se, om jag menar ärligt, om
ännu en skymt av en annan känsla. . men du tror det
ju inte själv! Det är ju omöjligt; du och jag skilda,
du tillbaka i det gamla fängelset, och jag.
=========== 97 =======

7

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:42:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/heysenov/0101.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free