Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Två fångar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
<3 "■ p.
_TVÄ FÅNGAR_
undra, om fågeln verkligen kommer tillbaka i sin bur.
Men till dess — man lever lustigt i Hamburg. Vinet
är bra, och kvinnorna.
Hon ryckte till. Den tanken smög sig på henne, vad
som skulle bli av honom, om han gjorde allvar av sitt
beslut och lät skeppet avgå, som han hotade. Här. .
på tysk mark. . i så farligt grannskap. .
Hon steg upp och knöt sin hatt.
"Vi äro ändå bra barnsliga," sade hon med ett
försök att le. "Förlåt mig, Josef. Jag var så överretad,
så nervös, jag fantiserade mig in i dessa galna tankar,
då jag satt och väntade på dig och hörde regnets
entoniga brus. Men du har rätt, det är ju omöjligt, vi
två äro nu en gång hänvisade till varandra i liv och
död. Visserligen, som sagt, om jag älskade dig
mindre, och du vore mera egoistisk och mindre ridderlig. .
Men vi kunna nu inte göra oss annorlunda, än vi äro.
Kom! Ring på kyparen, att han skaffar en droska och
låter bära ner kappsäckarna. Jag har brått att
komma ombord, åtminstone ut ur detta rum — jag har
här utstått för mycket!" Han slöt henne med
översvallande glädje i sina armar; hon tillät nu hans
omfamning, men läpparna undandrog hon honom
ståndaktigt. Sedan betaide han räkningen och lät bära ned
kappsäckarna förut, under det han vid sin arm
ledsagade henne utför trappan.
En timme senare hjälpte han henne försiktigt
uppför den gungande fallrepstrappan, på vilken de från
sin lilla båt stego ombord på "Schiller".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
