Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I greveslottet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
^rrr-
PAUL HEYSE
annars endast kan tala med de tomma rummen och de
gamla tavlorna. Ni gör mig en riktig välgärning med
ert besök."
Jag stod ännu, intagen av en sällsam rörelse, kvar
på trappan till portalen, och den gamlas tunna,
darrande röst, de urblekta, blå ögonen, med vilka hon
sorgset betraktade mig, stegrade den hemlighetsfulla
rysning, som stället och alla dess minnen framkallade
hos mig.
"Ni är utan tvivel," sade jag slutligen, "mamsell
Flor, från vilken min vän vid universitetet ofta
mottog brev. Ni måste berätta mig mycket om hans
tidigare liv. Han syntes vara er mycket tillgiven."
Vid dessa ord fylldes hennes ögon plötsligen av
tårar. "Kom," sade hon och räckte mig en smal, vissen
hand. "Ni känner mig. Vi äro gamla vänner. Att
ännu en gång se ett gott och ärligt ansikte var något,
som jag kunde behöva, skall jag säga, ty jag, som
dock varit van vid bättre, har nu länge nog icke haft
någon annan att umgås med än tjänstfolket."
Hon förde mig in i den mörka förstugan och
därifrån genom en välvd gång till en stor sal, som
sparsamt upplystes av några ljus. Två drängar och en piga
sutto där vid sin kvällsvard omkring ett tungt
stenbord och blickade upp med förvåning, då en obekant
röst hälsade dem god afton. Min ledsagerska gav
viskande pigan några befallningar och vände sig sedan
åter till mig.
"Vi hava inga stora förråd här i huset," sade hon.
"Allting måste fraktas tre timmars väg genom
skogen, och själv behöver jag så litet till mitt
livsuppehälle, men för en kväll håller ni väl till godo med en
===== 114 ======
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
