- Project Runeberg -  Valda noveller /
119

(1928) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Arvid Ragnar Isberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I greveslottet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.



I GREVESLOTTET

och den gamla skrivbyrån med bronsbeslagen där vid
fönstret — trämasken huserar så förskräckligt i den,
att jag för varje vecka måste bortsopa ett fingertjockt
lager av gult stoft. Men där på bordet står hans
vackra, blå vattenkaraffin och glaset med den gamla
förgyllningen, som hans lärare en gång skänkte
honom, och mattan framför sängen, den har jag själv
broderat åt honom vid hans konfirmation, och han ville
aldrig ge bort den, icke ens då broderiet var helt och
hållet utslitet. Sängen är visserligen icke densamma,
hans har jag låtit taga dit ner," och med en lätt
rodnad, som gav det gamla, fina ansiktet ett rörande
uttryck av ungdomlighet, tillade hon: "Jag sover själv i
den."

"Kära mamsell Flor," sade jag, "han förtjänar, att
ni så troget bevarar honom i ert hjärta. Hans ädelt
formade panna vittnade om den mest oförfalskade själ,
så att envar, även den, som blott såg honom på
avstånd, trodde det bästa om honom. Huru dyrbar
måste han inte ha blivit för er, som ända från hans
födelsestund haft hans uppfostran om hand och såsom
en mor delat allt med honom I Varför har han då,
såsom ni säger, för alltid lämnat sin hembygd, vid
vilken dock hans hjärta syntes vara så innerligt fästat?"

Hon skakade sorgset på huvudet och satte sig ned på
den gamla vilsoffan, liksom om bördan av de
hågkomster, som stormade in på henne, blivit för tung att
bära på stående fot. En stund satt hon så försjunken i
egna tankar, drog sedan upp ur fickan en agatdosa och
tog sig helt fundersamt en pris snus, liksom för att
stärka sig. Därpå fortsatte hon: "Det är underliga
historier, käre herre, och ingen känner dem så väl som
= 119 ======

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:42:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/heysenov/0123.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free