- Project Runeberg -  Valda noveller /
126

(1928) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Arvid Ragnar Isberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I greveslottet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

■g 1 =•?>

_PAUL HEYSE_____

greven, såsom att dansa, fäkta med florett och blåsa
litet flöjt. Även läste de åtskilliga böcker tillsammans,
men junkern berättade mig skrattande, att monsieur
Leclerc efter de tre första sidorna alltid insomnade, och
att han då på egen hand läste vidare, tills det stora
uret slog. Då for hovmästaren upp med utropet: *Eh
bien, c’est ca!’ borttorkade pudret, som fallit ned på
rockärmen under hans sömn, och gjorde nästa timme
alldeles det samma igen. Så mycket ivrigare sysslade
han med sin älsklingskonst att modellera små figurer
i rött vax, vilka han sedan med färger och fernissor
utstyrde på det allra näpnaste, så att de sågo ut som livs
levande vikomter och markiser. Så fick han till slut
en hel hovstat till stånd, och alla herrar och damer
dansade menuett, och en förtjusande liten drottning
satt under en tronhimmel och såg på. Längre fram
berättade unge greven en gång för mig, att monsieur
Leclerc inbillade sig, att Maria Antionette varit
förälskad i honom. Så gammal var han redan, fast han
gick med danssteg som en trettioåring.

Men här^ sitter jag och pratar, och ni skulle säkert
tycka mera om att få sova. Ja, när man tänker sig
tillbaka till forna dagar, då tar det aldrig något slut;
varje stol i detta slott kunde berätta långa historier.
Tänk, just där ni nu sitter, stod jag en morgon, och
unge greven satt här på min plats i soffan, och han
hade natten förut för första gången dansat på en fin
bal där borta i den lilla staden. Han var då sexton
år gammal, men redan alldeles fullvuxen, endast
något smärtare, än då ni lärde känna honom. ’Nå,
junker Ernst,* frågade jag honom, ’vad tyckte ni om
balen? Blev ni bekant med många vackra flickor? Med
= 126 =====

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:42:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/heysenov/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free