- Project Runeberg -  Valda noveller /
131

(1928) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Arvid Ragnar Isberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I greveslottet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•Hl.. - ■- ’.’. .. ■ - 1 1 :t>■

___I GREVESLOTTET_

med vilka han dansat, ändå icke varit skönare än de
fina flickorna i den lilla staden. Och tänk er, käre
herre, då blev han, den fullvuxne och fullfärdige
kavaljeren, så röd i synen som en pojke och sade endast:
’Jo, många, men andra däremot icke.’

Därav märkte jag, att gammal kärlek alltjämt icke
ville rosta. Dagen därpå red han också ganska riktigt
över till staden, utan tvivel för att utforska, om hon
möjligen under tiden redan blivit bortgift. Men då
han på aftonen kom tillbaka med en ganska allvarlig
min, sade jag för mig själv: ’Förmodligen är det över,
och bäst är väl det. Vad skulle det blivit av det till
sist?’

Mellan honom och hans far var förhållandet det
gamla. Jag märkte väl, då jag hjälpte till att passa
upp vid bordet, att greven ständigt sökte gräl med
junkern, samt att ingenting, som denne sade eller
gjorde, var honom till lags. Det såg ut, som om det
förargat honom, att han själv måste hysa aktning för sin
son, samt att denne aldrig glömde sig, utan alltid
förblev lugn och helt saktmodigt försvarade sin mening
eller teg. Alldeles på samma sätt hade salig
grevinnan gjort, och därom ville greven icke bliva påmind.
Ingenting skulle varit honom kärare, än om hans son
blivit en likadan vildbasare, som han själv trots sina
femtio år ännu var, han, för vilken ingen häst var för
vild, ingen värja för spetsig och ingen kvinna för
kvicktänkt. Att unge greven var så blygsam, kunde
han icke förlåta honom. Ja, jag tror till och med —
Gud förlåte mig den synden I — att sonen gärna fått
glömma sig mot sin far, om han endast på samma
gång glömt, att han var sin moders son. Därför ledde
= 131 =

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:42:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/heysenov/0135.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free