- Project Runeberg -  Valda noveller /
137

(1928) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Arvid Ragnar Isberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I greveslottet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•i’ - i irti-ffggnfrt t.

_I GREVESLOTTET_

Jag skakade endast på huvudet, och så gjorde även
monsieur Pierre, som var van vid ett lustigare liv och
icke kunnat drömma om, att greven skulle hålla ut ens
till jul. ’Mamsell,’ sade han till mig, ’i 1 y a un m
y-s t è r e, så sant jag heter Pierre.’ Därpå visslade han
marseljäsen och blinkade med ögonen, men ingenting
visste han, det kräket.

För att skingra ledsnaden tog han sig också för att
göra mamsell Gabriella sin kur, men där råkade han
vackert uti Så beskedlig hon än var, kunde hon dock
stundom knycka på nacken, så att man trodde, man
hade att göra med en hertiginna. Han märkte också
snart, att det inte var någon av hans
parisersömmer-skor, han hade framför sig, men som det ändå partout
måste vara något franskt, slog han sig på
bordeaux-vinet i vår källare och var ofta så beskänkt, att han
icke kunde uppvakta greven vid bordet. Denne lät
det passera utan att säga någonting; han var på det
hela taget blidare till lynnet än vanligt, sade aldrig ett
ont ord åt någon och gav oss alla präktiga julgåvor.
Från nyåret spisade han även middag nere i salen, och
om aftnarna kom han redan tidigt dit ner och satte sig
med tidningen vid herrskapsbordet, alldeles ensam, men
kunde icke lida, att vi voro tysta. Tvärtom måste vi
även efter maten stanna kvar och sjunga visor.

Jägmästarebiträdet hade en vacker bas, och
mamsell Gabriella sjöng som skogsfrun själv, och så
förblevo vi mången afton tillsammans, ända tills klockan
var över elva, och det genljöd så underskönt i de
gamla valven, att greven mången gång lade tidningen
i sitt knä och stilla såg ned framför sig, med pannan
lutad mot handen. Men jag tänkte på min unge greve,
= 137 =====

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:42:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/heysenov/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free