- Project Runeberg -  Valda noveller /
140

(1928) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Arvid Ragnar Isberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I greveslottet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•i’.

t rtngagprf/i
PAUL HEYSE

tjänarinna skulle bo. Ty det var hon dock
fortfarande, likaväl som jag. Inte heller tyckte jag om den min,
med vilken hon åhörde mig, då jag sade henne
grevens vilja. Först blev hon alldeles blek som av häftig
förskräckelse, sedan däremot mörkröd och drog nästan
föraktligt på munnen och sade: ’Det är bra, jag är
inte heller där övergiven av Gud.’ — Endast sin enkla
säng tog hon med dit över, och sina små tillhörigheter
ville hon icke taga upp ur kofferten och packa ned i
den vackert inlagda byrån, utan behöll allt resfärdigt.
Detta återigen tyckte jag om hos henne, och jag
omfamnade henne och bad henne i tysthet om förlåtelse,
för det jag icke hade unnat henne rummen. Hon brast
ut i våldsamma snyftningar i mina armar, och jag
kunde icke lugna henne på en lång stund, men gav febern
skuld för alltsammans. Därför lät jag också under
natten min dörr åt korridoren stå halvt på glänt och
lyssnade, om hon sov lugnt. Ända till midnatt var allt
stilla. Men plötsligt tyckte jag mig höra henne tala
högljutt och häftigt. Jag springer genast ur sängen,
och under det jag drar tofflorna på, hör jag
fortfarande hennes röst, men kan icke urskilja orden. Först
när jag kommer ut i korridoren, hör jag tydligen, huru
hon ropar: ’Jag är bara en fattig flicka, men förr må

detta slott sammanstörta över mig–-’

I det samma knackar jag på dörren, som hon på
mitt råd för alla händelser reglat, och ropar: ’Barn,
barn, för Guds skull, vad går åt er? Vem talar ni
med? Ser ni spöken?’ — Allt tyst. Jag tittar genom
nyckelhålet — allt mörkt. Först efter en lång stund,
under vilken jag oupphörligt knackar och ropar, hör
jag ett förståndigt svar: ’Är det ni, mamsell Flor?

= 140 =

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:42:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/heysenov/0144.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free