- Project Runeberg -  Valda noveller /
144

(1928) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Arvid Ragnar Isberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I greveslottet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•3!

PAUL HEYSE

varit vida värre däran, men likväl förmått bestiga sin
häst och rida till närmaste stad.

Vad sade nu mamsell Gabriella, den arma varelsen,
om detta? Gode himmel, hon teg, som om hon den
aftonen verkligen blivit förvandlad till sten. Men vad
som förundrade mig, var, att hon inte begärde att få
tacka greven, och lika litet var det vidare tal om
någon flyttning. Efter den morgon, då vi hört skotten i
skogen kände jag icke mer igen henne. Hon gjorde
fortfarande liksom förut sin plikt, men var varken
sorgsen eller glad, endast tankspridd, så att hon om
aftonen kunde sitta hela timmar och liksom hänryckt
stirra in i ljuslågan. Detta underliga beteende klädde
henne utomordentligt väl, och man kunde riktigt se,
huru hon blev allt skönare för varje dag; var och en i
huset märkte det, och bland de yngre tjänstemännen
fanns ingen, som inte var dödligt förälskad i henne.
Men hon låtsade ingenting märka, och ingen kunde
berömma sig av att ha fått så mycket som en vänlig blick
av henne.

Emellertid hade det blivit sommar, och allt förblev
vid det gamla; greven var kvar på slottet, monsieur
Pierre halva dagen vid flaskan, alla människor
fulla av undran och gissningar, vad allt detta månde’
betyda, och varje vecka talades om ett nytt parti för
greven. Ty verkligen hade denne blivit mycket
gladare, lät gärna bjuda sig av grannarna och gav även
små fester på slottet, vid vilka han var den
personifierade älskvärdheten. Aldrig hade jag sett honom vid så
gott lynne, och jag tackade min Gud därför, ty nu på
hösten förestod den unge grevens hemkomst, och det
skulle krossat mitt hjärta, om far och son inte återsett
= 144 ’

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:42:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/heysenov/0148.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free