- Project Runeberg -  Valda noveller /
148

(1928) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Arvid Ragnar Isberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I greveslottet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PAUL HEYSE

de allra skönaste saker, hurusom han trodde, att
världen gått framåt sedan den tiden, att det helt visst
kostade mera svett och möda att bygga upp än att riva
ned, att utan något heligt skulle världen enligt hans
mening falla sönder som en byggnad utan murbruk,
och annat dylikt, som jag tyvärr glömt bort. Ty så
länge han talade, såg jag mera på hans ögon än på
hans mun, emedan dessa rent av voro som
genomskinliga. Endast ett, som han sade, påminner jag mig
ännu: ’Ett släkte, som kan dansa på sina förfäders
gravar, skall svårligen bekymra sig om sina
efterkommande, och den. som trampar sin forntid under
fötterna, är icke heller värd någon framtid.’

Detta hade liksom ofrivilligt undfallit honom, och
han rodnade ögonblickligen, emedan han trodde sig
hava sårat sin far. Men denne lät icke sådant
bekomma sig. ’Bahl’ sade han, ’alla andra göra inte bättre,
fast de kanske inte låta spela dansmusik åt sig med
gigor och klarinetter. Varje generation tänker endast
på sig själv och gör rätt däri. Vid samma tid firades
också en annan bal i Paris, "Bal des Victimes". Du vet,
att konventet hade indragit alla guillotinerades
egendomar, och först efter den nionde thermidor
återställdes de åt arvingarna. Då kom mången till
förmögenhet genom Robespierres nåd, och ungdomen började
njuta av livet och giva baler, där endast sådana
dansande hade tillträde, som kunde bevisa sig vara nära
släktingar till någon halshuggen. Det var ett slags
stupstockens adelsprov, och för att mitt i ruset och
yran tacksamt påminna sig detta, hade de ett eget
sätt att hälsa varandra. Kavaljeren närmade sig sin
dam och gjorde en rörelse med huvudet, som om han
: 148 ■ ■ .

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:42:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/heysenov/0152.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free