- Project Runeberg -  Valda noveller /
166

(1928) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Arvid Ragnar Isberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I greveslottet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1 I 1 Hl^ffytiM i . ■ ■..... nr»-»^

_PAUL HEYSE_

’För Guds skull,’ sade jag, ’vad för er hit till mig?
Hur dags kan det vara, har jag sovit?’

’Kära mamsell Flor,’ sade hon, ’klockan är omkring
fyra på morgonen, och jag är ledsen, att jag måste
väcka er. Men jag ville nödvändigt tala med er. Ni
har alltid varit god mot mig, och det skulle göra mig
ont, om ni tänkte på annat sätt om mig och icke fullt
kunde förstå det steg, jag nödgas taga.’

’Vad ämnar ni göra?* avbröt jag henne. ’Ni är ju
alldeles resfärdigl Ni skall väl icke lämna slottet så
hår dags? Er bror är ännu icke återkommen.’

’Jag vill efter honom och bedja honom fly med mig
till världens ända. O, att jag haft kraft att rycka mig
lös förut! Jag hade ju också då varit olycklig, och
mitt hjärta hade jag lämnat kvar här, men skulden
hade icke följt efter mig, och jag hade frimodigt
kunnat taga avsked av er, min moderliga väninna. Nu
skall ni förlåta mig, det vet jag väl, emedan ni är god
och medlidsam, men det skall alltid göra er smärta,
då ni i framtiden hör mitt namn eller tänker på mig,
emedan jag stiftat så mycket ont och berett er dyre
fosterson den svåraste smärta, en man någonsin kan
känna. Kära mamsell Flor, han friade i går till mig,
och jag — tillhör sedan i våras hans far I’

Därpå teg hon, liksom förstelnad genom ljudet av
sina egna ord. Jag däremot, då jag nu av henne själv
hörde, vad som ännu i går hos mig väckt sådan
förbittring och avsky mot henne. . ser ni, käre herre, om
hon varit min egen dotter, hade hon icke hastigare
kunnat blidka mig. Hon stod där framför mig som en
sorgens avbild, med ögonen slutna, liksom smärtade
henne även den svagaste ljusstråle, som föll på hennes
= 166 -

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:42:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/heysenov/0170.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free