Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I greveslottet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-f • ■ ■’ ’ ’ • ■.....’ IMi^aga^ .......»fr.
_I GREVESLOTTET_
saliga hemligheten burit denna bittra frukt. Jag har
frågat Gud till råds,’ fortfor hon, ’om vad jag bör
göra. Jag måste taga allt på mig ensam och genom
min flykt söka rädda, vad som ännu kan räddas. Bäsf
för alla vore det, om jag vore död. Nu måste jag gå
döden i förväg och för alltid försvinna från denna
plats. Jag skall tillstå allt för min bror; även den
bot-görelsen skall ej bli mig efterskänkt, och återstoden
av mitt liv skall jag framleva i ensamhet. Men det
skall vara mig en tröstande tanke, kära Flor, att få tro,
att ni förbliver vänligt sinnad mot mig.’
Då fattade jag hennes händer och smekte hennes
kinder och sade: ’Kära Gabriella, jag skall aldrig
glömma er, mitt hjärta skall följa er överallt. Det var
rörande att se, huru en stilla glädje vid dessa ord
färgade hennes ansikte, och hon drog ett djupt andetag,
liksom fölle en tyngd från hennes hjärta. Därpå bad
hon mig vidare att hjälpa henne, så att hennes flykt
kunde lyckligt försiggå. Då man märkte hennes
frånvaro i slottet, skulle jag säga, att hon vore hos sin
bror i staden för att förmå honom att ensam återvända
till England. Redan på aftonen eller senast nästa dag
skulle hon vara tillbaka. Sedermera, då jag kommit
på andra sidan havet,’ sade hon, ’skall jag skriva till
greven. Men er, bästa, dyraste väninna, skall jag
intill min död ej förgäta och ej heller denna stora tjänst
och all er kärlek och trofasthet.’
Hon föll mig om halsen och grät så bittert, att jag
likaledes under många tårar sökte trösta henne, men
det var bara enfaldiga saker, jag talade, ty i mitt
stackars gamla huvud var allt upp och nedvänt, och
jag snyftade endast oavbrutet: ’Gud bevare er, stackars
======= 169 —:––-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
