- Project Runeberg -  Valda noveller /
172

(1928) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Arvid Ragnar Isberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I greveslottet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

«à’ni ..........•■ 1 ’"rtiffif"" ; ££ a ’ ■• bb sa ■ ■ ■ »p.

_PAUL HEYSE__

Med ens får jag höra spelas på flygeln där nere,
vilket var någonting ytterst ovanligt, ty, som sagt,
greven brukade icke stiga upp förr än mycket senare.
Hela världen är upp och nedvänd! tänkte jag,
skyndade åter ut ur rummet och ämnade, nu då jag var
säker att icke möta greven, söka efter min Ernst först
i hela slottet och sedan ute i skogen. Då jag kom till
salig grevinnans rum, där Gabriella hade bott, drogs
jag dit in trots min motvilja. Jag kände mig så hemsk
till mods, som om jag sett en plats, där ett mord
blivit begånget, och ändå var det någonting, som höll
mig fast mitt emot den stora spegeln, och där stod jag
en lång stund som en halvtokig och stirrade på min
egen bild i glaset och talade med mig själv. Och som
vi nu allt ifrån vår stammoder Eva äro ett svagt och
nyfiket släkte, kunde jag ej motstå mm lust att
känna efter på den förgyllda spegelramen, om jag
icke skulle kunna återfinna mekanismen och själv kasta
en blick in i den hemliga gången. Bara en enda blick,’
tänkte jag. Men då det verkligen lyckades och
spegeldörren sakta började vända sig på sina gångjärn, visste
jag inte ordet av, förrän min ena fot hade klivit över
tröskeln, och den andra ville inte bli efter. Således
steg jag med återhållen andedräkt in ett litet stycke,
och ganska riktigt gick dörren genast av sig själv igen
efter mig. Jag var icke det ringaste rädd. Skulle jag
också aldrig mer få återse dagsljuset, tänkte jag, vad
gör det mig? Är det då så skönt därute i världen bland
människorna, där den ene är den andras onda ängel?
Nu märkte jag också en svag ljusstrimma, som genom
en springa föll in i den förborgade gången, och gick
ulan betänkande framåt, fann även den smala trappan
= 172 –=

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:42:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/heysenov/0176.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free