Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I greveslottet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PAUL HEYSE
bort hjärtat på en ung, ensam varelse som Gabriella,
då en så gammal människa som jag kunde på detta
sätt förtrollas därav. Och allt detta kom så där över
greven, under det han spelade, han hade det av
naturen, och det var, som sökte han stifta fred mellan
sig själv och rösterna i sitt inre, när hans våldsamma
sinne ville komma över honom. Det hördes då också
ganska tydligt i musiken liksom ett ordbyte mellan olika
väsenden, som trotsigt motsade varandra och slutligen
åter försonades. Vad det var för en storm, som var lös
inom honom denna morgon, kan jag icke säga. För
Gabriellas broder var hein obekymrad, då han ju fullt
och fast trodde, att hon aldrig skulle gå ifrån honom.
Icke heller kunde greve Ernst vålla honom något
bekymmer, ty vad visste han om dennes sinnelag? Men
nog måtte någon aning ha funnits hos honom, att ett
viktigt avgörande förestod, ty vad han spelade var helt
underligt, alldeles som om ett tjockt ovädersmoln
hängt i luften och man redan på avstånd hört åskans
första mullrande. Jag blev slutligen så ängslig och
orolig, även i följd av den kvava luften, som omgav
mig, att jag var i begrepp att resa mig upp och smyga
mig ned. Då ser jag dörren till försalen öppnas och
in träder min dyre unge greve. Fadern såg sig om,
under det han fortfor att spela, men sonen gjorde en
bugning, som om han velat säga, att fadren icke skulle
låta störa sig, och satte sig sedan i en länstol, så att
jag kunde se honom rakt i ansiktet. Det låg
någonting högtidligt, stilla, storslaget utbrett över hans drag;
aldrig hade han synts mig skönare. Icke en blick
kastade han åt spegeldörren; det smärtade honom
tydligt att veta, att den fanns i rummet. Han var mycket
= 174 =======
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
