- Project Runeberg -  Valda noveller /
187

(1928) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Arvid Ragnar Isberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I greveslottet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I GREVESLOTTET

väcktes jag av slädspannets bjällerklang. Då jag kom
utspringande på trappan, ledde greven just upp sin
fru; de sågo båda icke det ringaste trötta ut, utan syntes
strålande och lyckliga, som om "något alldeles särskilt
förefallit. Då han sade henne god natt, slöt han henne,
utan att akta på mig eller tjänstefolket, hjärtligt i sina
armar och höll henne så en stund, liksom hade han
glömt hela världen omkring sig. Jag såg, hur rörd
hon var, och följde henne helt tankfull till hennes rum
för att hjälpa henne i säng. Knappast voro vi
ensam-na, förrän hon under tårar föll mig om halsen, ty hon
behandlade mig fortfarande som en mor, och nu fick
jag veta allt. Det hade väckt stort uppseende, då de
senare än de andra visat sig på balen, och hertiginnan,
som satt sin högadliga näsa i vädret, hade, då greven
föreställde sin fru, icke sagt ett ord till henne. Den
unge hertigen hade däremot varit så mycket
charmantare, öppnat balen med henne och ständigt utmärkt
henne framför alla de andra damerna. Hon själv hade
också snart blivit fullkomligt obesvärad, och jag
kunde på hennes få ord väl märka, att hon varit balens
drottning. Men plötsligt hade hon vid ett av
spelborden igenkänt den där engelske lorden och därvid
intagits av en häftig förskräckelse. Men då hon såg sin
man så glad och lugn, hade hon återfått sin besinning.
Greven hade efter dansen fört henne in i ett sidorum
för att intaga någon förfriskning och presenterat en och
annan herre för henne. Helt oförmodat hade
engelsmannen, åtföljd av några damer, även kommit in i
rummet, betraktat henne skarpt genom sin lornjett och
yttrat helt högt: ’För att vara en kammarjungfru har
hon en rätt god hållning.’ Därpå hade det blivit full-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:42:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/heysenov/0191.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free