- Project Runeberg -  Valda noveller /
190

(1928) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Arvid Ragnar Isberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I greveslottet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•g "»ni7<T""
==r-_PAUL HEYSE_

lugna fadern. Men dessa stora, strålande barnaögon
hade säkert hittat vägen till hans hjärta. Och så
kommo berättelserna om bröllopet och en förtjusande resa
till höglandet, och tänk er bara, den unga grevinnan
hade tid och tankar övriga att skriva även till gamla
Flor och tacka mig, för det jag så troget vårdat
hennes älskade make ända från hans barndom. Om
något besök i Tyskland var tyvärr icke tal, allra minst
när året därpå tvillingar kommo till världen, varöver
här i slottet hos farföräldrarna blev stor glädje. Nu
började greven själv tala om, att de skulle resa till
Sverige och taga mig med, och ni kan tänka er, huru
yr jag blev i mitt gamla, barnsliga huvud, då jag
hörde talas om resa och ett sådant återseende.

Men vi äro icke herrar över våra dagar. Mången
onyttig invalid måste fortfarande förrätta vakttjänst åt
den gode Guden, och lugnt vänta, tills han blir avlöst,
under det andra, på vilka mångens lycka beror, gå
bort, de veta icke varför. En dag hemfördes greve
Henrik till slottet på en bår, vanmäktig och redan lik en
död. Han hade störtat med hästen och ådragit sig
någon inre skada, vilken ingen läkare kunde förstå sig på.
Han återfick dock medvetandet, men det var endast
en gnista förstånd och minne, som ännu
uppflammade hos honom. Grevinnan kände han igen och mig,
eljest ingen. Monsieur Pierre, fick icke komma i hans
närhet; honom tog han för en råtta och ropade
ständigt: ’Ställ en råttfälla vid sängen, annars gnagar hon
sönder min galadräkt. Se, vilket hål hon har bitit
redan 1* och så började han ropa efter sm son så
be-vekligt, att jag icke kunde höra det utan att gråta.
Grevinnan hade genast skrivit till honom om, hur det
. ■ 190 ,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:42:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/heysenov/0194.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free