- Project Runeberg -  Valda noveller /
192

(1928) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Arvid Ragnar Isberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I greveslottet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.



"’Iffir in-

PAUL HEYSE

=j>

över mig. Och blir det för ensligt för er i denna
omgivning, sä vet ni, att min hustru väntar er med öppna
armar.’

Med ett stilla, hjärtligt uttryck i sitt ansikte räckte
hon honom handen, som han vördnadsfullt fattade.
’Ni är i goda händer,’ sade han med låg stämma. ’Jag
lämnar min trogna Flor hos er; jag ber er endast, tag
henne med er, då ni själv kommer.’

Det kunde jag icke åhöra med torra ögon, jag gömde
ansiktet i förklädet och sprang ut. Men ute i
korridoren höll han mig fast och omfamnade mig häftigt,
och jag kände hans hjärtas slag, och hans heta tårar
fuktade mitt gråa hår. ’Mitt barn, min Ernst, min dyre
greve,’ sade jag, ’Gud välsigne er, för det ni kom! Ja,
han har redan lönat er för er trohet och barnsliga
kärlek; han har inte tagit er fader till sig, förrän ni ur
hans egen döende mun fått höra, att han förstod,
vilken son han efterlämnade. Gå med Gud och hälsa
fru grevinnan och de söta barnen från gamla Flor, som
blott har en enda önskan, att hela världen kände ert
hjärta så väl, som hon gör; då skulle hela världen bära
er på sina händer.’ Därpå slet han sig lös från mig
och befallde, att hästarna skulle möta honom på
höjden av vägen uppe i skogen. Själv gick han före till
fots, och jag hörde av tjänarna, att han länge
vandrade genom skogen till alla ställen, som voro honom
kära, och som han nu ville se för sista gången. Ty
säkert hade han redan då beslutat sig för att aldrig mer
komma åter; här kunde han nu en gång för alla icke
mer vara glad. Och så visste jag, att jag för sista
gången tagit avsked av honom, och däröver skulle jag ha
grämt mig ännu häftigare, om icke min grevinna från
= 192 1

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:42:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/heysenov/0196.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free