- Project Runeberg -  Valda noveller /
209

(1928) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Arvid Ragnar Isberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Början och slut

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

m r-tg^-i en ,

BÖRJAN OCH SLUT

men vem vet, om inte tant behåller mig hos sig hela
vintern? Jo då, då dröjer det kanske år och dag, tills
ni kan förhöra mig, och om jag då står mig slätt, så
får den långa tiden ursäkta mig." Det dröjde längre än
år och dag. Då resvagnen följande morgon stod utanför
och de redan stigit i, kom han fram till vagnsdörren.
Han räckte in en bukett — modern tog den med ett
vänligt tack. Eugenia nickade glatt åt honom och
räckte honom sin hand, i handsken. Bakom floret såg
han ej blekheten i hennes ansikte och de rödgråtna
ögonlocken. Därpå stängde han vagnsdörren och tog
av hatten. Fredrik på betjäntplatsen såg sig ännu en
gång om efter honom, då vagnen redan rullade i väg,
och i hans ärliga ansikte lyste något sådant som den
lycklige rivalens medlidande med den undanpetade.

Detta hade varit på hösten. Då de mitt i vintern
återvände, hade han under tiden nödgats lämna
staden för att arbeta vid en liten domstol i landsorten.
Först på sommaren kunde han åter ringa på den
välbekanta klockan vid trädgårdsporten. Man sade
honom, att man hade främmande, kusiner och andra.
Han hälsade, att han skulle komma tillbaka. Men
moderns kyliga hälsning, då hon dagen efter mötte
honom på gatan, lät honom känna, att han icke skulle
finna det så, som han önskade, och han kom ej
tillbaka.

Hade man ’ ändock saknat honom? Vem kunde
tyda den skrift, som stod skriven på Eugenias bleka
panna, då hon tre år senare räckte sin hand åt den
man, hennes mor valt henne. Men nu, då hon över
raderna i brevet blickade tillbaka i det förflutna,
klingade genom hennes själ orden i en liten sång:
. 209 — —

14

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:42:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/heysenov/0213.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free