Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Början och slut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PAUL HEYSE
mig är -det närmast huvudsaken att komma i ett riktigt
rus av kärlek till dén ena, så att jag ej vidare tror de
två andra finnas till i världen. Och det är svårt, kära
vän, mycket svårt för en så gammal man som jag."
"Äro de då alla tre fullkomligt lika oemotståndliga?"
"Alla tre äro förtjusande, var och en på sitt sätt,
så att man tycker sig ej kunna var nöjd med en blott,
då man ser de andra bredvid."
"Ni berättar mig mycket för mycket i allmänna,
överdrivna uttryck. Jag önskar höra allt ytterst noga
och i ordning. Alltså först den blonda, sedan den
bruna och sedan den svartlockiga. Eller hur komma
de efter åldern?"
"Det vet jag inte."
"Så gå vi efter storleken och börja med den minsta.
Är det den bruna?"
"Det vet jag verkligen inte."
"Ni tycks ha använt tiden illa. Eller var den
trefaldiga förtrollningen redarn från början så stark, att era
sinnen lämnade er i sticket?"
"Någon högre grad av tillräknelighet törs jag
visserligen ej berömma mig av," svarade han skrattande.
"Jag kan knappast erinra mig en så fatal känsla som
den, med vilken jag for åstad. Att behöva gå till
tandläkaren är en högtid i jämförelse därmed. Flera
gånger var jag på väg att hoppa ut genom
vagnsfönstret. Men min kusins hästar skulle snart ha
hunnit fatt mig igen, och jag skulle med skam och nesa
blivit utlämnad åt mitt olycksöde. Ty så saktmodig
vår vän är i övrigt, i denna punkt känner hain ingen
nåd. För att ge mig mod tänkte jag på allt ont, som
redan kommit över mig i livet, och sade till mig själv
?12 .... :
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
