Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Början och slut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
<* - mryag"» ».
_BÖRJAN OCH SLU*T_
kyrkas smärta byggnad, och den fint genombrutna
spetsen med korsblomman höjde sig luftig,
omsvärmad av duvor.
"Där är L.," sade kusken och pekade med piskan
ditöver, under det han höll in hästarna ett ögonblick.
"Kör över bron, min vän I" ropade Valentin till honom.
"Vi resa icke förbi, förrän vi närmare besett den
vackra domen."
Eugenia såg frågande på honom.
"Låt mig hållas," fortfor Valentin. "Vi komma
alltid tids nog till vår doktor; jag tänkte, vi kunde
stanna här litet, stiga upp i tornet och sedan1 äta middag i
den lilla staden för att inte komma mitt i maten till
min blivande svärfar. Vi ha månsken, så att, om än
återresan blir litet fördröjd, kommer den inte att gå
mindre bra för det."
"Låt gå!" sade hon. "Men jag förbehåller mig, att
det blir vid vår första överenskommelse, och att min
tappre riddare ej möjligen söker förevändningar att
även i dag få behålla äpplet i fickan." Han lovade
det skrattande vid sin riddarära.
Vid domen stego de ur och läto öppna den urgamla
portalen för sig. Den gamla kyrkvakterskan förde
dem långsamt omkring, hostande och flämtande. "För
era år passar kyrkluften ej bra," sade Valentin till
henne. "Har ni inte något barnbarn, som kan visa
kyrkan? Ni skulle sätta er utanför i solskenet; vi
skola nog taga oss fram ensamma."
"Nere i kyrkan går det väl för sig," svarade den
gamla. "Men uppför de många stegen till tornet kan
jag inte släpa mig med. Om herrskapet vill dit upp,
så är det omöjligt att taga miste; trappa följer på
= 223 i .......
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
