Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Början och slut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■a ^
____BÖRJAN OCH SLUT_
"Ett bröllop," sade Valentin.
"Var är bruden?" invände Eugenia. "Jag tror, det
är ett av de sällskap, som nu dagligen med sång och
musik draga ut till vinbergen för att fira skörden. Men
ni påminner i rättan tid om bröllop. Låt oss stiga ned
igen och tänka på det stora målet för dagen!"
Han tycktes ej ha hört hennes ord. "Eugenia,"
sade han, "om jag för fjorton år sedan stått här
bredvid er, så hade det gått på annat sätt."
"Månne det gått bättre? Jag har nu en gång den tron,
att allt, som sker, är bra och till vårt bästa."
Han hade framtagit äpplet och höll det i handen
på kransen av stenbalustraden. "Tror ni det verkligen,
Eugenia?"
"Ja det gör jag."
"Om jag då hade sagt er det, som i förrgår kväll —
himmeln vete hur — slapp ur mig, vad hade ni då
svarat, Eugenia?"
"Det är en samvetsfråga, min vän," svarade hon i
lätt ton, "som man ej ens många hundra fot över den
borgerliga världen får framställa så där oförmodat. För
att ge ett bindande och riktigt svar vore jag nödsakad
att i min minnesbok genomläsa några kapitel, som jag ej
på länge har genombläddrat."
"Sannerligen," svarade han skarpt och bittert, "den
mödan kan jag ej begära av er. Dessutom vore den
väl ändå fåfäng, ty skriften är nog utplånad. Jag
glömde, att ni har en fortsättning, där det hos mig
blott finns tomma blad."
Med dessa ord reste han sig upp mot bröstvärnet,
och äpplet, som han hållit i handen, rullade av
vårdslöshet, tycktes det, över gesimsen. Det föll hårt mot
= 227 =
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
