Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Början och slut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•q . "■" -t-
_PAUL HEYSE_
den kantiga spetsen på ett av de många småtornen,
vilka omgåvo det stora tornet, och då det krossades,
föllo bitarna i en vid båge ned på gatan.
"Vad har ni gjort, Valentin?" ropade Eugenia.
"Var skola vi nu stjäla ett annat äpple? Men kom
dess fortare ned; de frukter, som kunde vara att bryta
här uppe, äro av sten."
"Ni har rätt, de äro alla av sten; jag var ej beredd
på det," svarade han likgiltigt. Därpå yttrade han ej
ett ord mer, förrän de voro nere igen.
Men den dysterhet, som lägrat sig över honom, höll
ej stånd mot den otvungna glättigheten hos hans
följeslagerska. Redan på vägen genom de brokiga gatorna
fram till värdshuset, då hon långsamt vandrade vid
hans arm, med kappan hängande löst för
middagssolens skull, klarnade åter hans panna, och de skämtade
över den doft av ungt vin, som överallt från källare,
gårdar och till och med från en förfallen kyrka
strömmade emot dem, samt över de rader av stora fat,
genom vilka de ofta måste kryssa sig fram.
På värdshuset kommo de för sent till table d’hoten
och satte sig nu ensamma i den stora salen vid ett litet
bord, på vilket bästa sorten av landets vanliga vin ej
fattades. Men hon yrkade på att få smaka på vin av
årets skörd, som länge nog hade doftat inbjudande
emot henne på långt håll. Hon berömde den söta,
dunkla drycken.
"Den liknar den första kärleken," sade Valentin.
"Men ni får vara på er vakt, att den ej stiger er åt
huvudet."
"Vid mina år har det ingen fara," svarade hon
leende. "Ty, ser ni, jag har redan samma vana som
= 228 =
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
