- Project Runeberg -  Valda noveller /
233

(1928) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Arvid Ragnar Isberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Början och slut

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

n ■ i .tKyftfi II II ■ —

BÖRJAN OCH SLUT

och får jag någonstädes se en häst, som kan vara
värdig att galoppera vid Almansors sida.

"Så är den min; er hand på det, doktor, och på
min första ridtur med min fru måste ni vara oss
följaktig."

"Topp I" och den lille mannen gav honom ett
ljudligt handslag. "Var bli de av, de fördömda flickorna?"
ropade han. "Nu, då allt artar sig så utmärkt till den
gladaste förlovningsfest I"

"Äro era döttrar på bjudning i staden?" frågade
Eugenia.

"Ja visst, min nådiga! De äro bjudna på en
höstfest, en vinskörd hos en av mina gamla vänner, som
också har döttrar. Jag förmodar, det är också fråga
om en liten dans; men jag har högtidligen brukat min
faderliga myndighet och tillsagt dem komma hem till
kvällen, ty de få inte dansa under skördetiden; de ha
hittills varje gång kommit hem med snuva. De
styg-gorna, det är rätt åt dem, för att de äro olydiga! Nu
gå de miste om mina högtärades besök. . men jag
skall ändå låta hämta dem, ögonblickligen! Henrik,"
ropade han till en dräng, som han sett genom fönstret,
"spring genast till Kitzingers trädgård; Margret skall
komma hem med flickorna! Där se ni," vände han sig
åter till de båda, som sutto tillsammans utan att se
på varandra, "så liten respekt visas en far. Uppfostren
era barn bättre! Ack, om min hustru ännu vore i livet!"

Eugenia rodnade och teg. Men Valentin ropade:
"Nej, för all del, bäste doktor! Ni får inte störa era
flickor i deras glädje för vår skull. Visserligen har
jag berättat min föstmö så mycket om dem, att hon
ej vill lämna L., innan hon sett era tre vackra döttrar.
– 233 =====

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:42:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/heysenov/0237.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free