- Project Runeberg -  Valda noveller /
236

(1928) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Arvid Ragnar Isberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Början och slut

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•i;

»ttigapaà-

PAUL HEYSE

skulle få stanna," försvarade sig den gamla, mönstrande
de främmande med stora ögon. De skulle nog se efter,
att de inte dansade för mycket. Om jag sade det till
herr doktorn, menade fröken Klara, så.

"Anfäkta dig!" brusade doktorn upp. "De skola
komma ögonblickligen I"

"Nej, käre herr doktor," bad nu också Eugenia. "Vi
våga ej taga denna grymhet på vårt samvete."

"Bevars väl," instämde Valentin skyndsamt. "Det
är tids nog i morgon."

"Då skola vi åtminstone gå efter de vanartiga
barnen," föreslog doktorn. "Vad säga ni om en svängom
på förlovningsdagen?"

"Låt det vara, bästa doktor," sade Valentin. "Vi
äro fullkomligt främmande för era vänner. Mycket
kärare vore det oss, om ni ville ha oss kvar en liten
stund till under ert tak. Eller hur Eugenia?"

Hon nickade bifallande. Den gamle herrn hoppade
högt upp i luften och bedyrade gång på gång, att intet
gladare hänt honom på åratal. Och nu måste
tjänarinnan, hur mycket än de främmande avböjde det, springa
kring i kök och källare och skaffa fram, vad huset
förmådde. Då de tre sedan sutto tillsamman i glad,
förtrolig stämning, sade värden flera gånger i förnöjd
ton: "Om mina flickor hade en aning om, vad de gått
miste om med sin olydnad!" Och Valentin såg leende
på Eugenia; men hon hade återvunnit sin gamla
otvungna hållning, sade sin övertänkta mening om allt, vad
Valentin föreslog rörande inrättandet av deras
framtida liv, och fann sig på bästa sätt i sin roll.

Då klockan slog tio steg hon upp. "Vi kunna nog
inte vänta på era döttrar," sade hon. "Då de i
mor-===== 236 =========

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:42:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/heysenov/0240.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free