- Project Runeberg -  Valda noveller /
267

(1928) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Arvid Ragnar Isberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kleopatra

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KLEOPATRA

riktig jämmer att se, hur mager hon blivit och hur
hennes ögon förlorat all glans. Också förtär hon
knappast en bit på hela dagen, och jag tror, att hon på sin
höjd sover fyra timmar på natten. Då jag frågar, vad
som fattas henne, skakar hon blott på huvudet. Jag
har bland mina arbeterskor åtskilliga galenpannor och
tokiga grisetter; ibland skakar hela salen av deras
skratt. Virginie — ty därtill ha vi döpt om henne,
emedan hennes andra namn låter så hedniskt —
Virginie, som sagt, sitter alltid bland dem utan att ens
öppna munnen, fastän hon sannerligen gärna kunde
visa sina tänder. Mina flickor påstå, att hon är kär,
och jag frågade henne en gång rent ut härom. Då
såg hon på mig, som om jag hade frågat henne, om
hon gjort falska hundrafrancssedlar.

Jag antydde, att det kanhända fattades henne
rörelse. Nej, hette det, hon hade varje dag gått ut med
madam, då denna uträttade sina små ärenden,
naturligtvis alltid djupt beslöjad. Hon hade också varit
med på en utfärd till landet, men allt hade dock
förblivit vid det gamla.

Nu bad jag att bli förd till henne och träffade
henne i den stora arbetssalen, där arbetet för dagen
redan var slutat; jag fann henne sitta vid fönstret jämte
ett äldre fruntimmer, som också bodde där. Så snart
hon fick se mig, steg hon upp. Blodet hade stigit upp
till hennes kinder, hon sänkte hastigt sina långa
ögonhår och sade icke ett ord. Men jag såg, hur det var
fatt. Då jag räckte henne handen och frågade efter
hennes befinnande, darrade hon häftigt och svarade
endast med en böjning på huvudet. Jag sade henne
då, att hon skulle ta på sig hatt och kappa; jag ville
__= 267 =

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:42:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/heysenov/0271.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free