- Project Runeberg -  Valda noveller /
274

(1928) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Arvid Ragnar Isberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kleopatra

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

■q ■"’TOEL.’’1 –fr

_PAUL HEYSE__

het hade förirrat sig så långt. Om hon ännu kunde
besluta sig att stanna på den sluttande vägen och räcka
handen åt en uppriktig vän, så skulle hon svara
honom, och han ville åtaga sig allt annat. Hon log som
ett barn, då jag tyst och allvarlig lade brevet tillbaka
på bordet. Hon trodde, att jag verkligen fruktade,
att hon skulle kunna lyssna till denna friare, och för
att skämta bort denna min förmenta inbillning
uppbjöd hon hela sitt förråd av kärlek och munterhet.
Ack, min vän, vilka kval led jag inte, då jag mitt
under hennes tusen, halvt barnsliga, halvt berusande
smekningar fattade det fasta beslutet att ännu samma
dag smyga mig bort från henne 1 Aldrig hade hon
synts mig mera värd varje offer, aldrig mera rörande i
sitt orubbliga förtroende till, att vi aldrig skulle kunna
skiljas åt. Jag gjorde mig slutligen, med själen
söndersliten, lös från henne, i det jag tvang mig till att skämta
och tog min tillflykt till värdinnan i det där maison
garnie, vilken ännu alltjämt hade ett moderligt hjärta
för henne. Mot aftonen, vid den tid, då jag vanligtvis
kom hem till middagen, skulle hon gå till henne och
meddela henne, vad som stod i min mors brev,
vilket jag, för att göra uppgiften lättare, lämnade kvar
hos den hederliga frun, så att hon själv skulle tro på
vad hon sade, eller att jag måst resa natt och dag
och icke kunnat medtaga henne, men ville bespara
henne och mig smärtan av ett avsked. Likväl skulle
jag återkomma — så fort jag kunde, och under tiden
skulle hon sköta sig och vara vid gott mod. En
betydlig summa hade jag kvarlämnat i mitt skrivbord och
i det hela icke medtagit något annat än Cecilias porträtt.
Så har det gått till — och vad är nu mera att säga?
===== 274 -

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:42:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/heysenov/0278.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free